En man i utsattes vid elvatiden för ett rån i sin lägenhet i i Solberga i södra Stockholm. I samband med rånet blir han även hotad och misshandlad.

Polisen tror sig ha gripit den inbrottstjuv som knivhögg den man som ertappade honom under ett inbrott i Lindome utanför Göteborg i torsdags.

En man knivhöggs i ryggen vid ett bråk på en parkering i Åkersberga norr om Stockholm i går kväll. Han är allvarligt men inte livshotande skadad. Gärningsmannen söks av polisen. (TT)

En man blev knivhuggen i ryggen vid ett bråk på en parkering i Åkersberga norr om Stockholm på söndagskvällen.

En man knivhöggs i ryggen vid ett bråk på en parkering i Åkersberga norr om Stockholm i går kväll. Han är allvarligt men inte livshotande skadad. Gärningsmannen söks av polisen. (TT)

En man blev under söndagskvällen svårt misshandlad på en parkering i Österåker under kvällen.

En vattenläcka uppstod sent på söndagskvällen på Stockholmsvägen vid polishuset. Läckan är på måndagen ännu inte funnen.

Två ungdomsgäng slogs och kastade stenar på varandra vid Tullinge station i Botkyrka på söndagskvällen.

En närbutik i Upplands Väsby rånades av tre maskerade män på söndagskvällen.

Snålkör din bil och du sparar miljö och pengar. Och du kan dessutom komma fram snabbare. STOCKHOLM. Tillsammans med tidningen Motor tog man två likvärdiga dieselbilar och gav sig iväg från Stockholm till Bella Center i Köpenhamn, där klimatkonferensen håller till. Den snålkörda bilen var elva minuter snabbare. Dess resa tog 9 timmar och 58 minuter. Men framför allt drog den betydligt mindre bränsle och därmed pengar. Och släppte ut mindre miljöföroreningar. - Snittfarten för båda var lika, 75 kilometer i timmen. Snittförbrukningen på snålkörningen var 0,36 liter diesel per mil och för vanlig körning 0,69 liter, säger Berndt Sehlstedt på Motormännen. Och det ger naturligtvis också en betydligt lägre kostnad för den som kör de 75 milen till Köpenhamn. Vanligt körning drog nästan dubbelt så mycket bränsle som snålkörning, 52,5 liter mot 26,9 liter. Räknar man med ett pris på 10,50 kronor litern för dieseln så blev alltså snålkörningen 268 kronor billigare än normalkörningen. Motormännen vill med exemplet visa att så länge som vi tvingas fortsätta tanka fossila bränslen så kan varje bilförare göra en hel del för miljön genom sitt körsätt.

En 17-flicka skadades lätt i armen sedan glasplankan till ett basketmål spruckit och fallit ned över henne på söndagsförmiddagen. Olyckan inträffade under en ungdomsaktivitet i Fryshusets Arena i Stockholm.

Några av de svenskar som greps igår kritiserar den danska polisen. Dagen efter den stora miljödemonstrationen i Köpenhamn har 22-åriga Maja Bennhagen från Malmö ont i axlarna och ömmande handleder.Hon var en av nära tusen demonstranter som greps av den danska polisen. Foto: Lucia Fülscher Precis som många andra Sydsvenskan varit i kontakt med är hon förvånad och kritiskt till polisens agerande. Hon är inte medlem i något parti, men gick i tåget tillsammans med några vänner som är aktiva i Rättvisepartiet Socialisterna. De befann sig på Ambarbogade, strax efter klockan 15 på lördagen när polisbussarna körde in från sidogatorna. Ut klev polismän med hundar. Helt plötsligt blev hon och hundratals andra omringade. - Just där jag var fanns inga som helst våldsamheter. Av oss kanske fyra hundra räknade jag till sex maskerade personer, säger Maja Bennhagen. Hon och hennes vänner satte sig ned för att tydligt visa att de inte tänker ställa till med bråk. - Jag var skiträdd, verkligen. Vi ville demonstrera för ett lagligt bindande avtal och ingenting annat. Men hon tvingades förbli sittande med handfängsel på. Enligt Maja Bennhagen fick de ingen information från poliserna på plats. Hon såg folk kissa på sig och en ung man som fick ett epilepsianfall. Efter protester från de andra demonstranterna fick han sjukvårdshjälp. - Det var verkligen upprorsstämning. Först bar de in honom i ambulansen. Sen la de honom ute på gatan igen. Vad som hände med mannen vet hon inte eftersom hon bussades iväg till det så kallade klimatfängelset i Valby. Hon fick sitta i bussen i några timmar innan hon släpptes vid 21.30-tiden lördagskvällen. Orsak: platsbrist. Hon har fortfarande ont i handlederna och axlarna efter att ha händerna varit bakbundna i flera timmar. Några började blöda eftersom handfängsel av plast satt för hårt åt, berättar Maja Bennhagen. Polisen förklaring - att massingripanden gjordes för att förhindra skadegörelse- ger hon inte mycket för. Hon förstår att polisen vill hålla ha det lugnt och säkert och tycker att de som är våldsamma och förstör ska straffas. Men taktiken med massgripanden är kontraproduktiv. Undantagslagen - som gör det möjligt att gripa även de oskyldiga - likaså. Relationer med grupper som redan ogillar polisen lär knappast bli bättre efter lördagen, menar Maja Bennhagen: - Själv har jag mycket mindre tillit för poliserna nu. Men, ironiskt nog, tänker jag faktiskt polisanmäla den danska polisen, säger hon. Emil Boss från Malmö var också med i lördagens demonstration. - Jag var inte där med någon organisation, utan som privatperson tillsammans med en kompis. Stämningen var bra med flaggor och slagord. Vi hann bara gå med tåget en bit innan gatan spärrades av av tre stora polisbussar, och sen upptäckte vi att det avspärrat bakom oss också. - Det var inget tumult eller så. Alla väntade lugnt. Polisen bad oss att sitta ner på marken. Sedan plockade de upp en och en och bakband oss med buntband runt handlederna. Sedan fick vi sitta ner på långa rader. Det var skitkallt. Folk blev arga. En del blev panikslagna och trycktes ned av polisen. Efter någon timme ropade folk att de måste gå på toaletten, men det tog mellan en halv timma och två timmar innan de fick gå. Två personer kissade på sig. En kille med en magsjukdom svimmade och låg och yrade och folk ropade efter läkarhjälp, men det tog en timme innan han fick hjälp. - Det fanns gamla tanter som var med i en konferens om hållbar utveckling i Afrika, där fanns Hare Krishna - och vi som gick i skjorta och slips och knappast kunde misstas för att vara några svarta blockare. Och vi fick genomgå en tortyrliknande situation. Vi fick sitta i flera timmar på en iskall gata, med händerna på ryggen i en smärtsam ställning. Halv nio sattes vi i en buss och kördes till en polisstationen. Efter en timme släpptes vi, eftersom det var fullt i häktet. Idag mår jag helt kass. Har ont i ryggen, armarna och handlederna och har fått feber efter den där nedkylningen. Gunilla Persson från Göteborg greps under lördagen. - Jag är inte med i någon organisation och bara råkade gå i fel del av tåget. Jag såg ingenting särskilt som hände, utom en kille som hade en fackla med färgad rök. Det var ingen som kastade sten eller bråkade. Det var bra stämning. Helt plötsligt stod polisen framför oss och hade blockerat vägen. - Jag och några andra försökte smita in genom en port som gick in till en gård, men där stod det ett gäng poliser som brottade ned oss. Men de släppte igenom en kompis som hade med sig en femmånaders bebis. De tryckte ned oss på marken och bakband oss. Det var hårda tag. Sedan fick vi ligga på asfalten och hacka tänder ett tag innan vi fick sitta upp. Vi försökte prata med polisen, men de lyssnade inte. Jag var en av de första som fick åka iväg till häktet, redan efter 45 minuter. Vi kördes i stora bussar med påslagna sirener, vilket kändes väldigt fånigt. - På häktet beslagtog de våra kameror och mobiltelefoner och vi sattes i burar. Vi var väl femton personer i vår bur som var två gånger fyra meter. Där fanns bänkar men de räckte inte. Ju mer folk som kom in desto mer hätsk blev stämningen. Folk började skrika och slå på gallret. Jag fick lämna häktet kl 22, eftersom jag var tvungen att träffa en läkare. Det var skönt att komma till Malmö igår kväll och träffa sina vänner och prata om det. - Jag lyckades ta en del bilder när vi greps och när vi tvingades sitta på marken. Men när jag fick tillbaka kameran så hade polisen raderat bilderna. Om det är av misstag eller av flit kan jag inte svara på, men de är borta i alla fall. - Jag förstår att det blir en ilska mot polisen. Det lär ju inte bli fredligare efter det här. Om man inte var aktivist tidigare så kanske man blir det. Lina Westerlund från Stockholm är med i Rättvisepartiet Socialisterna. - Vi gick tillsammans i tåget. Bakom oss gick delar av det så kallade svarta blocket och hare krishna. Så det var alla möjliga. Helt plötsligt stänger bara polisen av, mitt mellan två tvärgator. Vi fick ingen förklaring om varför. Det hade inte varit bråk någonstans. Vi bakbands och tvingades sitta ner på marken. Killar och tjejer i olika led. Det var kallt, men jag hade bra med kläder på mig. Däremot var det flera andra som frös och, inte minst, kissade på sig. Flera svimmade. Det var en enorm förnedring. - När vi greps var klockan 16.40 och vi fick sitta till 19.00, då vi kördes iväg i bussar. Men vi fick aldrig komma in på häktet utan satt i bussen i tre timmar. Folk hade ont i handleder och armar. Flera hade också bundits för hårt, och när polisen skulle klippa upp banden så kom de inte åt med saxen och rispade handlederna. Jag släpptes vid 22.10. Idag har jag både ont i händerna och ryggen. - Jag tror att man ville markera från polisens sida. Jag tror att det var en slump att man slog till mot vår sektion. De hade ingen koll. Vi kommer att anmäla polisen. Det här var tortyr. När polisen grep in mot demonstranterna på Amagerbrogade började folk springa. Malmöfilmaren Fredrik Rubin, som bland annat gjort dokumentärfilmen "Stoppa matchen", stod kvar eftersom han inte anser sig ha gjort något fel. - Då var det en halt kille framför mig som föll till marken. Folk sprang över honom och han höll på att tappa medvetandet. Jag försökte få upp honom och sa till poliserna att de måste hjälpa honom. Men då bara slängde de ner oss på marken. Tillsammans med hundratals andra demonstranter fick de sitta i led i timmar. - Vi frös. Och det var folk som kissade på sig och svimmade, säger Fredrik Rubin som dagen efter är "dunderförkyld" och har ont i både axlar och ben. - I och med att vi bakbands och det var så kallt började folk skaka så den som satt som framför dig, hans armbågar skakade i dina lår hela tiden. Efter två timmar gör det rätt ont. De fick ingen information om vad som var på gång. - Det enda polisen sa att vi skulle till Köpenhamns Guantanamo och så skrattade de. I fängelset placerades han med nio andra i en bur på ungefär tre meter. - Vi satt i burar tio och tio och buren var ungefär tre meter. Folk fick epilepsianfall och fick inte gå och kissa så det var en mycket uppretad stämning. Framförallt fanns det så många unga runt arton år. De var jätterädda och fick panikångestattacker. - Och det fanns ingen ljudisolering överhuvudtaget. Så när folk skrek så var det öronbedövande. - Jag tror att det var någon som lyckades bryta upp sitt galler. Då fick poliserna nog och sprang in med batonger, hundar och pepparsprej. Vår bur blev sprutad på. Men då sprang alla till andra sidan och klängde sig upp mot väggen. Så vi fick det bara på kläderna. Efter ungefär sex timmar släpptes Fredrik Rubin fri. Han fick tillbaka sina skor och jacka och kunde åka därifrån. Han har anmält den danska polisen och ska undersöka möjligheten att även anmäla det så kallade klimatfängelset.

Några av de svenskar som greps igår kritiserar den danska polisens agerande. Dagen efter den stora miljödemonstrationen i Köpenhamn har 22-åriga Maja Bennhagen från Malmö ont i axlarna och ömmande handleder.Hon var en av nära tusen demonstranter som greps av den danska polisen. Precis som många andra Sydsvenskan varit i kontakt med är hon förvånad och kritiskt till polisens agerande. Hon är inte medlem i något parti, men gick i tåget tillsammans med några vänner som är aktiva i Rättvisepartiet Socialisterna. De befann sig på Ambarbogade, strax efter klockan 15 på lördagen när polisbussarna körde in från sidogatorna. Ut klev polismän med hundar. Helt plötsligt blev hon och hundratals andra omringade. - Just där jag var fanns inga som helst våldsamheter. Av oss kanske fyra hundra räknade jag till sex maskerade personer, säger Maja Bennhagen. Hon och hennes vänner satte sig ned för att tydligt visa att de inte tänker ställa till med bråk. - Jag var skiträdd, verkligen. Vi ville demonstrera för ett lagligt bindande avtal och ingenting annat. Men hon tvingades förbli sittande med handfängsel på. Enligt Maja Bennhagen fick de ingen information från poliserna på plats. Hon såg folk kissa på sig och en ung man som fick ett epilepsianfall. Efter protester från de andra demonstranterna fick han sjukvårdshjälp. - Det var verkligen upprorsstämning. Först bar de in honom i ambulansen. Sen la de honom ute på gatan igen. Vad som hände med mannen vet hon inte eftersom hon bussades iväg till det så kallade klimatfängelset i Valby. Hon fick sitta i bussen i några timmar innan hon släpptes vid 21.30-tiden lördagskvällen. Orsak: platsbrist. Hon har fortfarande ont i handlederna och axlarna efter att ha händerna varit bakbundna i flera timmar. Några började blöda eftersom handfängsel av plast satt för hårt åt, berättar Maja Bennhagen. Polisen förklaring - att massingripanden gjordes för att förhindra skadegörelse- ger hon inte mycket för. Hon förstår att polisen vill hålla ha det lugnt och säkert och tycker att de som är våldsamma och förstör ska straffas. Men taktiken med massgripanden är kontraproduktiv. Undantagslagen - som gör det möjligt att gripa även de oskyldiga - likaså. Relationer med grupper som redan ogillar polisen lär knappast bli bättre efter lördagen, menar Maja Bennhagen: - Själv har jag mycket mindre tillit för poliserna nu. Men, ironiskt nog, tänker jag faktiskt polisanmäla den danska polisen, säger hon. Emil Boss från Malmö var också med i lördagens demonstration. - Jag var inte där med någon organisation, utan som privatperson tillsammans med en kompis. Stämningen var bra med flaggor och slagord. Vi hann bara gå med tåget en bit innan gatan spärrades av av tre stora polisbussar, och sen upptäckte vi att det avspärrat bakom oss också. - Det var inget tumult eller så. Alla väntade lugnt. Polisen bad oss att sitta ner på marken. Sedan plockade de upp en och en och bakband oss med buntband runt handlederna. Sedan fick vi sitta ner på långa rader. Det var skitkallt. Folk blev arga. En del blev panikslagna och trycktes ned av polisen. Efter någon timme ropade folk att de måste gå på toaletten, men det tog mellan en halv timma och två timmar innan de fick gå. Två personer kissade på sig. En kille med en magsjukdom svimmade och låg och yrade och folk ropade efter läkarhjälp, men det tog en timme innan han fick hjälp. - Det fanns gamla tanter som var med i en konferens om hållbar utveckling i Afrika, där fanns Hare Krishna - och vi som gick i skjorta och slips och knappast kunde misstas för att vara några svarta blockare. Och vi fick genomgå en tortyrliknande situation. Vi fick sitta i flera timmar på en iskall gata, med händerna på ryggen i en smärtsam ställning. Halv nio sattes vi i en buss och kördes till en polisstationen. Efter en timme släpptes vi, eftersom det var fullt i häktet. Idag mår jag helt kass. Har ont i ryggen, armarna och handlederna och har fått feber efter den där nedkylningen. Gunilla Persson från Göteborg greps under lördagen. - Jag är inte med i någon organisation och bara råkade gå i fel del av tåget. Jag såg ingenting särskilt som hände, utom en kille som hade en fackla med färgad rök. Det var ingen som kastade sten eller bråkade. Det var bra stämning. Helt plötsligt stod polisen framför oss och hade blockerat vägen. - Jag och några andra försökte smita in genom en port som gick in till en gård, men där stod det ett gäng poliser som brottade ned oss. Men de släppte igenom en kompis som hade med sig en femmånaders bebis. De tryckte ned oss på marken och bakband oss. Det var hårda tag. Sedan fick vi ligga på asfalten och hacka tänder ett tag innan vi fick sitta upp. Vi försökte prata med polisen, men de lyssnade inte. Jag var en av de första som fick åka iväg till häktet, redan efter 45 minuter. Vi kördes i stora bussar med påslagna sirener, vilket kändes väldigt fånigt. - På häktet beslagtog de våra kameror och mobiltelefoner och vi sattes i burar. Vi var väl femton personer i vår bur som var två gånger fyra meter. Där fanns bänkar men de räckte inte. Ju mer folk som kom in desto mer hätsk blev stämningen. Folk började skrika och slå på gallret. Jag fick lämna häktet kl 22, eftersom jag var tvungen att träffa en läkare. Det var skönt att komma till Malmö igår kväll och träffa sina vänner och prata om det. - Jag lyckades ta en del bilder när vi greps och när vi tvingades sitta på marken. Men när jag fick tillbaka kameran så hade polisen raderat bilderna. Om det är av misstag eller av flit kan jag inte svara på, men de är borta i alla fall. - Jag förstår att det blir en ilska mot polisen. Det lär ju inte bli fredligare efter det här. Om man inte var aktivist tidigare så kanske man blir det. Lina Westerlund från Stockholm är med i Rättvisepartiet Socialisterna. - Vi gick tillsammans i tåget. Bakom oss gick delar av det så kallade svarta blocket och hare krishna. Så det var alla möjliga. Helt plötsligt stänger bara polisen av, mitt mellan två tvärgator. Vi fick ingen förklaring om varför. Det hade inte varit bråk någonstans. Vi bakbands och tvingades sitta ner på marken. Killar och tjejer i olika led. Det var kallt, men jag hade bra med kläder på mig. Däremot var det flera andra som frös och, inte minst, kissade på sig. Flera svimmade. Det var en enorm förnedring. - När vi greps var klockan 16.40 och vi fick sitta till 19.00, då vi kördes iväg i bussar. Men vi fick aldrig komma in på häktet utan satt i bussen i tre timmar. Folk hade ont i handleder och armar. Flera hade också bundits för hårt, och när polisen skulle klippa upp banden så kom de inte åt med saxen och rispade handlederna. Jag släpptes vid 22.10. Idag har jag både ont i händerna och ryggen. - Jag tror att man ville markera från polisens sida. Jag tror att det var en slump att man slog till mot vår sektion. De hade ingen koll. Vi kommer att anmäla polisen. Det här var tortyr.

Dagen efter den stora miljödemonstrationen i Köpenhamn har 22-åriga Maja Bennhagen från Malmö ont i axlarna och ömmande handleder. Hon var en av nära tusen demonstranter som greps av den danska polisen. Precis som många andra Sydsvenskan varit i kontakt med är hon förvånad och kritiskt till polisens agerande. Hon är inte medlem i något parti, men gick i tåget tillsammans med några vänner som är aktiva i Rättvisepartiet Socialisterna. De befann sig på Ambarbogade, strax efter klockan 15 på lördagen när polisbussarna körde in från sidogatorna. Ut klev polismän med hundar. Helt plötsligt blev hon och hundratals andra omringade. - Just där jag var fanns inga som helst våldsamheter. Av oss kanske fyra hundra räknade jag till sex maskerade personer, säger Maja Bennhagen. Hon och hennes vänner satte sig ned för att tydligt visa att de inte tänker ställa till med bråk. - Jag var skiträdd, verkligen. Vi ville demonstrera för ett lagligt bindande avtal och ingenting annat. Men hon tvingades förbli sittande med handfängsel på. Enligt Maja Bennhagen fick de ingen information från poliserna på plats. Hon såg folk kissa på sig och en ung man som fick ett epilepsianfall. Efter protester från de andra demonstranterna fick han sjukvårdshjälp. - Det var verkligen upprorsstämning. Först bar de in honom i ambulansen. Sen la de honom ute på gatan igen. Vad som hände med mannen vet hon inte eftersom hon bussades iväg till det så kallade klimatfängelset i Valby. Hon fick sitta i bussen i några timmar innan hon släpptes vid 21.30-tiden lördagskvällen. Orsak: platsbrist. Hon har fortfarande ont i handlederna och axlarna efter att ha händerna varit bakbundna i flera timmar. Några började blöda eftersom handfängsel av plast satt för hårt åt, berättar Maja Bennhagen. Polisen förklaring - att massingripanden gjordes för att förhindra skadegörelse- ger hon inte mycket för. Hon förstår att polisen vill hålla ha det lugnt och säkert och tycker att de som är våldsamma och förstör ska straffas. Men taktiken med massgripanden är kontraproduktiv. Undantagslagen - som gör det möjligt att gripa även de oskyldiga - likaså. Relationer med grupper som redan ogillar polisen lär knappast bli bättre efter lördagen, menar Maja Bennhagen: - Själv har jag mycket mindre tillit för poliserna nu. Men, ironiskt nog, tänker jag faktiskt polisanmäla den danska polisen, säger hon. Emil Boss från Malmö var också med i lördagens demonstration. - Jag var inte där med någon organisation, utan som privatperson tillsammans med en kompis. Stämningen var bra med flaggor och slagord. Vi hann bara gå med tåget en bit innan gatan spärrades av av tre stora polisbussar, och sen upptäckte vi att det avspärrat bakom oss också. - Det var inget tumult eller så. Alla väntade lugnt. Polisen bad oss att sitta ner på marken. Sedan plockade de upp en och en och bakband oss med buntband runt handlederna. Sedan fick vi sitta ner på långa rader. Det var skitkallt. Folk blev arga. En del blev panikslagna och trycktes ned av polisen. Efter någon timme ropade folk att de måste gå på toaletten, men det tog mellan en halv timma och två timmar innan de fick gå. Två personer kissade på sig. En kille med en magsjukdom svimmade och låg och yrade och folk ropade efter läkarhjälp, men det tog en timme innan han fick hjälp. - Det fanns gamla tanter som var med i en konferens om hållbar utveckling i Afrika, där fanns Hare Krishna - och vi som gick i skjorta och slips och knappast kunde misstas för att vara några svarta blockare. Och vi fick genomgå en tortyrliknande situation. Vi fick sitta i flera timmar på en iskall gata, med händerna på ryggen i en smärtsam ställning. Halv nio sattes vi i en buss och kördes till en polisstationen. Efter en timme släpptes vi, eftersom det var fullt i häktet. Idag mår jag helt kass. Har ont i ryggen, armarna och handlederna och har fått feber efter den där nedkylningen. Gunilla Persson från Göteborg greps under lördagen. - Jag är inte med i någon organisation och bara råkade gå i fel del av tåget. Jag såg ingenting särskilt som hände, utom en kille som hade en fackla med färgad rök. Det var ingen som kastade sten eller bråkade. Det var bra stämning. Helt plötsligt stod polisen framför oss och hade blockerat vägen. - Jag och några andra försökte smita in genom en port som gick in till en gård, men där stod det ett gäng poliser som brottade ned oss. Men de släppte igenom en kompis som hade med sig en femmånaders bebis. De tryckte ned oss på marken och bakband oss. Det var hårda tag. Sedan fick vi ligga på asfalten och hacka tänder ett tag innan vi fick sitta upp. Vi försökte prata med polisen, men de lyssnade inte. Jag var en av de första som fick åka iväg till häktet, redan efter 45 minuter. Vi kördes i stora bussar med påslagna sirener, vilket kändes väldigt fånigt. - På häktet beslagtog de våra kameror och mobiltelefoner och vi sattes i burar. Vi var väl femton personer i vår bur som var två gånger fyra meter. Där fanns bänkar men de räckte inte. Ju mer folk som kom in desto mer hätsk blev stämningen. Folk började skrika och slå på gallret. Jag fick lämna häktet kl 22, eftersom jag var tvungen att träffa en läkare. Det var skönt att komma till Malmö igår kväll och träffa sina vänner och prata om det. - Jag lyckades ta en del bilder när vi greps och när vi tvingades sitta på marken. Men när jag fick tillbaka kameran så hade polisen raderat bilderna. Om det är av misstag eller av flit kan jag inte svara på, men de är borta i alla fall. - Jag förstår att det blir en ilska mot polisen. Det lär ju inte bli fredligare efter det här. Om man inte var aktivist tidigare så kanske man blir det. Lina Westerlund från Stockholm är med i Rättvisepartiet Socialisterna. - Vi gick tillsammans i tåget. Bakom oss gick delar av det så kallade svarta blocket och hare krishna. Så det var alla möjliga. Helt plötsligt stänger bara polisen av, mitt mellan två tvärgator. Vi fick ingen förklaring om varför. Det hade inte varit bråk någonstans. Vi bakbands och tvingades sitta ner på marken. Killar och tjejer i olika led. Det var kallt, men jag hade bra med kläder på mig. Däremot var det flera andra som frös och, inte minst, kissade på sig. Flera svimmade. Det var en enorm förnedring. - När vi greps var klockan 16.40 och vi fick sitta till 19.00, då vi kördes iväg i bussar. Men vi fick aldrig komma in på häktet utan satt i bussen i tre timmar. Folk hade ont i handleder och armar. Flera hade också bundits för hårt, och när polisen skulle klippa upp banden så kom de inte åt med saxen och rispade handlederna. Jag släpptes vid 22.10. Idag har jag både ont i händerna och ryggen. - Jag tror att man ville markera från polisens sida. Jag tror att det var en slump att man slog till mot vår sektion. De hade ingen koll. Vi kommer att anmäla polisen. Det här var tortyr.

Stockholm, Värmland och Västmanland är de län som tänker satsa minst på cyklisterna de närmaste tio åren.

Stockholm, Värmland och Västmanland är de län som tänker satsa minst på cyklisterna de närmaste tio åren. Mest cykelvänliga är Jämtland, Gotland och Västernorrland.

Svenska och finländska soldater utsattes för beskjutning under patrullering i norra Afghanistan i morse. Stockholm Svenska och finländska soldater utsattes för beskjutning under patrullering i norra Afghanistan på söndagsmorgonen, rapporterar försvarsmakterna i Sverige och Finland. Ingen skadades men patrullens fordon fick smärre skador. Incidenten inträffade när de finländska och svenska soldaterna patrullerade väster om Sar-e Pol i Sayyaddistriktet, 15 mil sydväst om Mazar-i-Sharif. Soldaterna besvarade elden och begärde flygunderstöd varefter angriparna flydde. Patrullen och förstärkningen som sändes på plats avlägsnade sig från området direkt därefter. Finländare och svenskar har råkat ut för liknande beskjutning flera gånger under hösten i samma område.

Svenska och finländska soldater utsattes för beskjutning under patrullering i norra Afghanistan på söndagsmorgonen, rapporterar försvarsmakterna i Sverige och Finland. Ingen skadades men patrullens fordon fick smärre skador.

Markus Larsson blev åtta i söndagens storslalom i Val d'Isère. Stockholm. Larsson avancerade från tionde plats i första åket till en slutlig åttondeplats. Lägg till fredagens sjätteplats i superkombinationen och helgen gav ett kvitto på att han ser ut att gå mot en stark säsong. - Absolut, det går åt rätt håll. Jag behöver några tävlingar för att komma i gång och det finns mer att jobba på, säger han till SVT. - Det går bättre och bättre på träningen och jag tror jag kan vara i ännu bättre form i januari och inför OS. Det är självklart det stora målet. Larsson har som bäst två sjundeplatser i storslalom i världscupen och hade det inte varit för några småmissar kunde han ha toppat de placeringarna i de franska alperna. - Jag tycker det var ett jättebra åk, hade lite missar över backarna, men jag tror inte nån tycker att de åkt felfritt. Österrikaren Marcel Hirscher vann, hela 0,77 sekunder före italienaren Massimiliano Blardone och ytterligare 0,55 före landsmannen Benjamin Raich. De övriga svenskarna - Matts Olsson, André Myhrer och Niklas Rainer - körde alla ur i det första åket. Både kroaten Ivica Kostelic och amerikanen Bode Miller missade söndagens race. Kostelic skadade ena knäet i fredags och opererades på söndagen i Basel. Han väntas dock vara tillbaka i världscupen redan i början av januari. Miller kom inte heller till start i storslalomen sedan han råkat stuka foten medan han spelade volleyboll i lördags. Han räknar med att kunna tävla redan nästa vecka i Val Gardena och Alta Badia.

Idag ringer kyrkklockor i Stockholm och i stora delar av världen 350 slag för klimatet under Klimatmötet i Köpenhamn. Klangen börjar på Fijiöarna i Stilla havet och sedan fortsätter den vartefter solen rör sig, så klockan är 15 överallt där det ringer. I Stockholms län ska många kyrkor ringa i klockorna. Bland annat kyrkorna i Enskede.

Högskolan på Gotland kritiseras av en professor vid Stockholms universitet för att de kallar sig universitet utomlands. Han tror att de gör det för kunna locka till sig fler studenter.

Snålkör din bil och du sparar miljö och pengar. Och du kan dessutom komma fram snabbare. Det visar ett test som Motormännen gjort. Tillsammans med tidningen Motor tog man två likvärdiga dieselbilar och gav sig iväg från Stockholm till Bella Center i Köpenhamn, där klimatkonferensen håller till. Den snålkörda bilen var elva minuter snabbare. Dess resa tog 9 timmar och 58 minuter.Men framför allt drog den betydligt mindre bränsle och därmed pengar. Och släppte ut mindre miljöföroreningar.– Snittfarten för båda var lika, 75 kilometer i timmen. Snittförbrukningen på snålkörningen var 0,36 liter diesel per mil och för vanlig körning 0,69 liter, säger Berndt Sehlstedt på Motormännen.Och det ger naturligtvis också en betydligt lägre kostnad för den som kör de 75 milen till Köpenhamn. Vanligt körning drog nästan dubbelt så mycket bränsle som snålkörning, 52,5 liter mot 26,9 liter.Räknar man med ett pris på 10,50 kronor litern för dieseln så blev alltså snålkörningen 268 kronor billigare än normalkörningen.Motormännen vill med exemplet visa att så länge som vi tvingas fortsätta tanka fossila bränslen så kan varje bilförare göra en hel del för miljön genom sitt körsätt.<

De svenska innebandydamerna vann finalen mot Schweiz med 6-2 och det offensiva landslaget gick obesegrade genom mästerskapet. Laget har fyra spelare från Botkyrkalaget Balrog. En av dem, Hermine Dahlerus, blev utsedd till mest värdefulla spelare under mästerskapet.

Ryttarna i Jönköpings Fältrittklubb har efter många år äntligen fått sin nya ridanläggning på Klämmestorp i Jönköping. Under söndagen invigs de nya lokalerna.

Sedan i fredags är sammanlagt nio personer häktade i Malmö och Stockholm för inblandning i en traffickinghärva.

Kinesiska bilföretaget Bejing Automotive, BAIC, har tecknat ett preliminärt avtal med General Motors om att köpa delar av Saab Automobile, Det uppger en källa för Wall Street Journal, skriver TT.

Den danska polisen har nu på morgonen släppt de flesta av de över 900 personer som greps efter gårdagens klimatdemonstration i Köpenhamn. Flera av demonstranterna kritiserar polisen för att ha överreagerat. En av dem som omhändertogs var Mattias Bernhardsson, politiker från Rättvisepartiet i Haninge. Han är mycket upprörd över den behandling han och andra utsattes för.

Butiksrånen i november ökade med 24 procent jämfört med november förra året. Det skriver tidningen Icanyheter. Och polisen i Söderort i Stockholm har att tampas med det högsta antalet butiksrån i landet. Nästan 13 procent av alla rån mot butiker i Sverige skedde fram till september i Söderorts polisdistrikt.

Prostitutionen med västafrikanska kvinnor i Sverige ökar. Allra störst är ökningen i Göteborg.

I damligan i basket blev det en ny förlust för Umeå Comets när man spelade borta mot serietvåan 08 Stockholm. Matchen slutade 89-64 och Umeå Comets ligger nu på 10:e plats i tabellen.

Hundratals personer ville vara med och provsmaka på årets pepparkakor när Din Ekonomi arrangerade en provsmakning i Gallerian i Stockholm.

En stor polisinsats bevakade årets Salemmarsch som blev lugn. Omkring 500 högerextrema personer deltog i manifestationen, ungefär 200 färre än i fjol.STOCKHOLM. En stor polisinsats bevakade årets Salemmarsch som blev lugn.Efter att en 17-årig pojke misshandlats till döds i Salem år 2000 har högerextrema grupper hållit ett fackeltåg där varje år. I år uppskattar polisen att omkring 500 personer deltog i manifestationen, ungefär 200 färre än i fjol. Tidigare år har det varit bråkigt när motdemonstranter försökt stoppa fackeltåget men i år var det lugnt. Nätverket mot rasism som brukar anordna protesterna var inte på plats. En bit från vägen där fackeltåget gick hölls dock en mindre protest.- Det har gått lugnt och städat till, säger Kjell Lindgren, Stockholmspolisens presstalesman, till TT.

Handeln med nigerianska kvinnor som tvingas till Sverige för prostitution ökar. Det är oftast kriminella nätverk som ligger bakom och kvinnorna tvingas jobba under svåra förhållanden. Det rapporterar radioprogrammet Kaliber i dag.

Veckans avsnitt av "Arga snickaren" var en fascinerande plågsam upplevelse. Det är fint att säga att man inte tittar på tv. Jag tittar på tv. Det finns ju så många bra program - och obs: detta är inte ironiskt menat. Det finns massor av bra program om man bara letar lite i tablåerna och sållar bort skräpet. Visst, 90 procent är kanske smörja, men det behöver man ju inte slösa bort sin tid eller ilska på. Det är de andra 10 procenten som räknas. En match med FC Barcelona eller en dokumentär om Hunter S Thompson. Sedan finns det program som är svårbedömda. Som kan vara usla men underhållande, eller halvdåliga men handla om något intressant. Jag säger inte att "Arga snickaren" platsar i den gruppen, men han sätter fingret på ett intressant fenomen, nämligen när driften att renovera gamla hus med stor marginal överträffar förmågan och kunnandet. Veckans avsnitt var en fascinerande plågsam upplevelse. Storyn handlar om Stockholmsfamiljen som behöver mer utrymme och köper en stor gammal villa utanför stan. Sedan börjar mannen "renovera". Allting. Samtidigt. Fast på de flesta ställena hinner han bara riva innan han inser att han inte har en aning om hur han ska göra sedan. Huset är en obeboelig röra. Eldragningen har uppenbarligen gjorts av elektrikern från Helvetet. Det slår gnistor om Arga snickaren när han skriker åt familjen att de hade kunnat stryka med allihop. Som i de flesta liknande program - ska vi kalla dem renoveringsporr? - får man veta vad hantverkarna gör, men inte riktigt hur. Arga snickaren, som heter Anders Öfvergård, ritar en snabb skiss och sätter bygglaget i arbete. Sedan tar han itu med det verkliga problemet - husets ägare. Liksom kollegan Elake kocken har Arge snickaren insett att det handlar om självöverskattning och prestationsångest i en ond cirkel. Man vill så mycket men går bokstavligen in i väggen när man inser hur lite man kan. Alla som drömmer om att skaffa ett äldre hus borde se "Arga snickaren". När eftertexterna rullar fram över skärmen inser man hur otroligt bra man har det i sin lägenhet. Jag tänkte avsluta den här krönikan med ett citat av Hunter S Thompson men hittade inget som inte skulle riskera att ge vår ansvarige utgivare en jul i häktet.

Uppdaterad 09:46Den danska polisen har på morgonen släppt de flesta av de över 900 personer som greps i samband med gårdagens klimatdemonstration i Köpenhamn. Ett tjugotal personer ska fortfarande hållas kvar. Många av de fredliga demonstranterna kritiserar nu polisen i Köpenhamn för att ha överreagerat vid insatsen.

Oppositionen leder stort och skulle få egen majoritet vid ett val i dag. Enligt Sifo får S, V och MP 52,2 procent mot alliansens 40,8. S ökar statistiskt säkerställda 3,4 procentenheter, M tappar lika mycket. STOCKHOLM. De rödgrönas försprång från november på 4,9 procentenheter har ökat till 11,4. Miljöpartiet är tredje största parti med 10,3 procent av väljarna, den högsta siffran sedan 1995. - Partiet har blivit mer regeringsfähigt tack vare samarbetet med socialdemokraterna. Men den viktigaste förklaringen är klimatdebatten, där MP har stor trovärdighet, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet till Svenska Dagbladet. Både han och chefen för Sifos opinionsmätningar Toivo Sjörén anser att debatten om sjukförsäkringen tydligt påverkat utfallet av mätningen i oppositionens favör. Också i SCB:s väljarbarometer som publicerades i torsdags har de rödgröna egen majoritet, 50,0 procent jämfört med regeringspartiernas 42,5. Sverigedemokraterna skulle alltså inte enligt någon av mätningarna få en vågmästarroll vid ett val i dag, trots att partiet gott och väl klarar riksdagsspärren med sina 5,1 procent. Sifos väljarbarometer publiceras i flera morgontidningar.

Malmös ökände bilskojare Lasse Bergino la vantarna på kvinnans bil och stoppade pengarna i egen ficka. Det hävdar åklagare Bo Birgerson. MALMÖ. Som Sydsvenskan avslöjade i oktober har bilhandlarbranschen och polisen den senaste tiden avslöjat minst tre olika fall, där yrkeskriminella utnyttjar bilfirmor för att begå brott och lura kunderna på stora belopp. I fredags åtalades fem personer i ett av fallen. - För ovanlighetens skull har vi fått tag på alla inblandade, säger Bo Birgerson och kallar utredningen "ett drömläge för polis och åklagare". - Att polis och åklagare kommit in så tidigt i affären gör att man har bilen i beslag och att alla de inblandade personerna gått att få tag i. Bilbedrägeriet är kopplat till Automobilia på Mariedalsvägen i Malmö. För ungefär ett år sedan tog 36-årige Lasse Bergino (tidigare Bessik) och hans kumpaner över bilfirman. I skyltfönstret glänste exklusiva bilar och på sin hemsida lovade företaget "bra pris och en trygg affär" för de kunder som ville sälja sin bil via förmedling. Detta lockade en kvinna som ville sälja sin ljusblå Ford Mustang, värd 480 000 kronor. Hennes sambo tog kontakt med bilfirman i november förra året och ett avtal slöts. Automobilia fick uppdraget att sälja bilen, men skötte de inte sitt jobb skulle paret få tillbaka den. Men i stället för att hitta en seriös köpare hävdar åklagaren att det gick till så här: 1. Lasse Bergino kontaktade en 31-årig Oxiebo för att han i sin tur skulle övertala en 23-åring från Bara att registrera sig som ägare till bilen. Ägandet var bara en skenmanöver. I själva verket var det Bergino som kontrollerade bilen. 2. En fjärde person, en 26-årig man från Kista, fick därefter fungera som ägarombud när fordonet såldes vidare till en bilfirma i Stockholm för 295 000 kronor. 3. Företrädaren för bilfirman kände till att säljaren fått tag i bilen på ett olagligt sätt när han betalade för den och senare annonserade ut den för närmare en halv miljon kronor. De inblandade berättar i förhör om försäljningen men förnekar att de skulle ha gjort sig skyldiga till något brottsligt. Misstankarna gäller grovt bedrägeri (Lasse Bergino), medhjälp till grovt bedrägeri (männen från Oxie, Bara och Kista) och grovt häleri (bilhandlaren i Stockholm). Enligt åklagaren saknas en person i utredningen - 42-åringen som var företrädare för Automobilia innan firman stängdes i våras. - Han är utvandrad. Jag har bedömt det som att det går att hantera den här brottsligheten även om inte han är med. Och så får man se om det efter rättegången finns anledning att utvidga förundersökningen, säger Bo Birgerson.

Snart surfar en halv miljard människor på internet med sin mobiltelefon i stället för med datorn. Men så fort vi lämnar hemlandet kan surfandet ruinera den enskilde på några minuter.

Under natten mot söndagen var banhallen på Malmö centralstation helt stängd. All tågtrafik ersattes av bussar. MALMÖ. Tiderna som gäller är från lördag kväll klockan 22 till söndag morgon klockan 04. Ombyggnaden är den största någonsin av en svensk station i drift. Sedan i slutet på augusti har Centralen varit halverad. Nu går omvandlingen in i fas två - banhallen stänger och trafiken flyttas till spår 8 till 13 på den ombyggda Pågatågsstationen närmast kanalen. - Det kommer inte vara lika ombonat där som i Banhallen. Kunderna kommer vara mer utsatta för väder och vind, säger Stefan Rindestig. Den nya provisoriska stationen har fått bättre tillgänglighet för funktionshindrade genom markerade gångstråk på plattformarna, en talenhet för trafikinfo samt att alla infoskyltar har försetts med blindskrift. Kapaciteten har ökats genom att spåren har rätats ut och plattformarna förlängts till 240 meter. Även SJ:s resenärer kommer att påverkas av flytten. En del av SJ:s fjärrtåg, däribland intercitytågen mellan Malmö och Stockholm, kommer att utgå från Svågertorp istället för Malmö C. Nattågen till och från Berlin kommer att utgå från Lund C.

Dan före dan före"‰... Dagarna räknas nu ned till det svenska EU-ordförandeskapets slut. Vid årsskiftet lämnar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ifrån sig unionens ordförandeklubba och det börjar redan summeras hur han har hanterat den. Kompetent, effektivt, lågmält och lite tråkigt är återkommande omdömen. Alltså som helhet klart godkända betyg. Regeringen Reinfeldt kan gott slicka i sig berömmet, men bör inte räkna med att det skall ge något opinionsmässigt uppsving. Det är inga Europapolitiska stordåd som har uträttats och EU-frågor sätter fortfarande få väljarhjärtan i brand. I fredags avslutade Reinfeldt sitt sista toppmöte som ordförande. Nu återstår bara för honom att leda EU:s delegation vid klimatmötet i Köpenhamn. I stort har det svenska ordförandeskapet levererat vad som lovats, men det har handlat om förvaltning snarare än förnyelse. Förvaltningen har för all del gett goda resultat. Lissabonfördraget har äntligen trätt i kraft. Stockholmsprogrammet - för polissamarbete, asyl och migration - har klubbats. Det har också tagits viktiga beslut då det gäller klimatfrågan och hanteringen av den ekonomiska krisen. Sverige har gjort ungefär vad som förväntats, men det lämnas få bestående svenska avtryck i unionspolitiken. Och väljarna ser tyvärr fortfarande EU-frågor som utrikespolitik. Detta talar mot att berömmet från Europa skall ge den medvind i opinionen som de borgerliga ser ut att behöva. Ordförandeskapet slutar när valåret börjar. Alliansen måste snarast tillbaka till visionerna. Just nu hade omdömen som "kompetent, men lite tråkigt" - frånsett sjabblet med sjukförsäkringarna - lika gärna kunnat gälla hur regeringen styr Sverige.

De senaste månaderna har krigiska sjuttioårsminnen avlöst varandra. Den 23 augusti var det sjuttio år sedan Molotov-Ribbentroppakten, det djävulska arrangemang där Adolf Hitler och Josef Stalin gav varandra fria händer. Den 1 september högtidlighölls sjuttioårsminnet av Nazitysklands anfall mot Polen och andra världskrigets utbrott. Och häromveckan, den 30 november, inföll sjuttioårsdagen av det sovjetiska angreppet på Finland. Sverige klarade sig undan dessa katastrofer, men tvingades att på olika sätt anpassa sig till en överhängande krigsrisk. Politiskt tog det sig uttryck i Per Albin Hanssons samlingsregering, som tillträdde för exakt sjuttio år sedan: den 13 december 1939. Med ett kort avbrott 1936 hade socialdemokraten Per Albin varit statsminister i sju år, varav tre i koalition med Bondeförbundet. Men efter Sovjetunionens överfall på Finland insåg han att regeringen måste breddas. Samlingsregeringen, som styrde Sverige fram till sommaren 1945, bestod av Socialdemokraterna, Bondeförbundet, Folkpartiet och Högern. Kommunisterna lämnades självklart utanför. Grannlandets försvarskamp - som gått till historien som vinterkriget eller "ärans vinter" - genomsyrade den regeringsdeklaration som utfärdades i Stockholm: "De hemsökelser som drabbat Finland har djupt berört det svenska folket. Den vilja att bringa humanitär och materiell hjälp som spontant och allmänt framträtt besjälar även regeringen." Kriget utvecklades inte riktigt som Stalin tänkt sig. Denna vinter - en av de kallaste i mannaminne - bjöd de numerärt underlägsna finländarna segt och heroiskt motstånd. Sverige, som avstod från att utfärda en neutralitetsförklaring, bistod Finland med enorma vapenleveranser som inkluderade 84"‰000 gevär, 112 markartilleripjäser, 194 luftvärnspjäser, 600 stridsvagnsminor och 32 flygplan. Det var de officiella siffrorna. Statsvetaren Krister Wahlbäck, som på 1960-talet skrev en lysande avhandling om Finlandsfrågan, menar att det i verkligheten rörde sig om betydligt större mängder. Till detta skall läggas omfattande finansiell hjälp och upprättandet av en svensk frivilligkår, som dock aldrig fick någon större militär betydelse. I diskussioner om Sverige och andra världskriget brukar den så kallade midsommarkrisen lyftas fram som det farligaste momentet. Direkt efter angreppet på Sovjetunionen i juni 1941 begärde Tyskland transitering av Engelbrechtdivisionen från det ockuperade Norge via Sverige till Finland, som anslutit sig till tyskarna i hopp om att återta vad som i mars 1940 hade gått förlorat i freden efter vinterkriget. Samlingsregeringen böjde sig och tillät transiteringen. Men i slutet av 1939 var situationen minst lika tillspetsad - och de folkliga stämningarna långt mer uppjagade. Med samlingsregeringen sattes definitiv punkt för en av de mest äventyrliga episoderna i svensk 1900-talspolitik. Sjuttioårsdagen av denna regerings tillträde - och av Rickard Sandlers avgång från utrikesministerposten - erbjuder således ett lämpligt tillfälle att berätta om hur nära det var att Sverige dragits in i krig. Det följande bygger på material som ligger till grund för en Sandlerbiografi, som publiceras i maj 2010 inom ramen för Bonniers stora statsministerprojekt. Nationernas förbunds råd hade 1921 bestämt att ett demilitariserat Åland skulle tillhöra Finland, fast med långtgående självstyre. Sverige accepterade detta, men upplevde ändå Åland som en strategisk huvudvärk. Från denna ögrupp i Östersjön skulle en fientlig makt kunna blockera sjöfarten mellan norra och södra Sverige och genomföra attacker mot Stockholmsregionen. Att tillsammans med Finland säkerställa Åland som neutraliserat område fick högsta prioritet för den svenska utrikes- och militärledningen, i synnerhet efter ett tysk-brittiskt flottavtal 1935 som från svensk sida tolkades som att britterna drog sig tillbaka från Östersjön samtidigt som spänningen växte mellan Tyskland och Sovjetunionen. Med utrikesminister Rickard Sandler som pådrivande tog Stockholmsplanen form. Planen, som antogs av de svenska och finländska regeringarna i januari 1939, innebar bland annat att Sverige skulle sända soldater till Åland om Finland begärde det. Där ingick inga automatiska säkerhetsgarantier, men båda länderna rörde sig i neutralitetens yttersta gränsmarker. Den finländske veterandiplomaten Max Jakobson har beskrivit Stockholmsplanen som "ett slags eufemism för vad ingen vågade nämna öppet - ett svensk-finländskt försvarsförbund". Utåt betonade Sandler planens begränsade och neutrala karaktär, men hans agerande under hösten tydde på mer långtgående ambitioner. Redan i oktober, när Sovjetunionen ökade pressen på Finland, föreslog han att Sverige skulle skicka trupp till Åland. Allvaret framgår av en anteckning i justitieminister K G Westmans dagbok: "Det kan ej tänkas ett uslare läge för Sverige att gå till krig mot Ryssland än detta." Sandler hade en stark politisk ställning. Han hade varit Hjalmar Brantings efterträdare som statsminister 1925-1926 och var respekterad för sin intellektuella briljans och sin retoriska skicklighet. Men i Ålandsfrågan stötte han - tack och lov - på ett tilltagande motstånd i regeringskretsen, särskilt sedan Sovjetunionen i maj 1939 hade sagt nej till Stockholmsplanen. Medan Sandler framhärdade blev Per Albin mer och mer nervös, inte enbart för storpolitiska förvecklingar, utan också för en besvärlig regeringskris: finansminister Ernst Wigforss klargjorde att han skulle lämna regeringen och ta öppen strid ifall Sandlers linje fick ligga fast. Vinterkrigets utbrott hade ingen dämpande inverkan på Sandler. Tvärtom. Den 30 november förordade han svenska trupper till Åland för att avlasta finländarna och sedan Finlands regering dagen därpå gjort en sådan hemställan rekommenderade han ett positivt svar. Per Albin sade nej. Sandler meddelade då att han inte kunde vara kvar som utrikesminister och att han inte heller kunde förmå sig att framföra det avböjande svaret till Helsingfors. Per Albin fick göra det i hans ställe. Några dagar senare, den 6 december, utspelades en gripande scen i Stockholm som säger en hel del om stämningen. Den avgående utrikesministern skulle bege sig med nattåg till Oslo. Samma kväll hölls ett solidaritetsmöte för Finland vid Norra Bantorget. När deltagarna hörde talas om Sandlers avresa begav de sig i en strid ström till Centralen för att hylla honom. Ropen ekade över perrongen: "Sandler klarar det!" När tåget började rulla iväg avtog jublet. Under stor rörelse stämde folkmassan upp Vår Gud är oss en väldig borg. Man skall vara försiktig med kontrafaktiska resonemang. Men om regeringen i december 1939 hade skickat militära förband till Åland i det mer eller mindre uttalade syftet att avlasta finländska styrkor hade Sovjetunionen, då lierad med Nazityskland, kunnat betrakta Sverige som krigförande part. Det hade i sin tur fått allvarliga konsekvenser för Sveriges säkerhet under det fortsatta krigsförloppet. Efter sin avgång erkände Sandler att hans politik blivit "en kapital missräkning" och han såg Finlands vapenbrödraskap med Tyskland 1941 som en "fantastisk dumhet". Men oavsett de felbedömningar som ledde till hans fall personifierade Rickard Sandler det massiva svenska stödet för Finlands sak under vinterkriget, ett stöd som hjälpte Finland att bevara sin självständighet samtidigt som det bidrog till att rädda Sverige undan ett utsatt läge med en Sovjetrepublik på andra sidan Torne älv och Bottniska viken: genom att omgående erkänna en kommunistisk marionettregering under Otto Ville Kuusinen hade Stalin bekräftat att han eftersträvade en de facto annektering av Finland. Ytterst var det emellertid de finländska soldaterna - över 20"‰000 av dem stupade - som fällde avgörandet vid platser som Tolvajärvi, Ägläjärvi, Suomussalmi och Raate. Freden blev hård. Men Finland bestod. Sjuttio år senare har vi svenskar fortfarande skäl att känna djupaste tacksamhet. Bland Rickard Sandlers handlingar i Riksarkivet finns en notering från en tågresa i Finland vid årsskiftet 1939-1940. Han hade sällskap av en soldat på permission från de hårda striderna på Karelska näset. Soldaten såg lugnt på sin medpassagerare och sade: "Int’ ska dom komma igenom."

Rolf Wikström och John Holmqvist är de utåt okända nyckelpersonerna vid Göransson Arena. De båda Stockholmskonsulterna har under uppbyggnadsfasen skött för allt från att utrusta kioskerna till att ansvara för budget, evenemang och övergripande affärsutveckling. Arenabolagets konsultbudget för 2009 var på 1,6 miljoner kronor. Men kostnaden väntas i själva verket bli 3,1 miljoner.